Glimtar ur min dagbok (2022)

LÅTLISTA

  1. Se mig naken (från 2022)

    (Orris/Isfeldt/Myrman)

  2. Du gav dig av (från 1992)

    (Orris/Larsson/Wildén/Myrman/Elo)

  3. Allt jag drömt om (från 1999)

    (Orris/Wenzel)

  4. Kan inte glömma dig (från 1990)

    (Orris/Wildén/Boström)

  5. Kom tebax (från 1990)

    (Orris/Myrman/Chamorro)

  6. Någon som hon (från 2000)

    (Orris/Chamorro)

  7. Alla saker som man gör (från 2000)

    (Orris/Winström/Koskenniska)

  8. Även ditt hjärta (från 2004)

    (Orris/Camara/Fast/Lund)

”Om detta är bra finns det ingen dålig musik!”

– Micke Eriksson, Gotland

Arbetsnamnet med denna skivan var ”28 hälften av 56” och idén dök upp då jag förlorade jobbet (vilket är en helt annan historia) i början av mars 2022, och releasen skulle då vara på min 56:e födelsedag, may the 4th be with you!

Hur skall man hinna skriva, spela in och producera en ”platta” (heter det så numera då det är strömmande media?) på två månader kanske ni undrar. Ja, nu var tanke att släppa mina gamla låtar – så själva skrivandet var ju ganska klart. 

Men hur många av mina gamla låtar tål då dagens ljus? Ta i beaktande att min (musikaliska) dagbok sträcker sig från 1983 (Rambo) till 2022 (Se mig naken) och innefattar runt 400 (!) inspelade låtar. Jag hittade…25! Vilket i sin tur, eller kanske OTUR, innebar att jag fick skriva 3 nya.

SE MIG NAKEN (2022)

Detta är den sista jag skrev, eller den första specifika till denna plattan, och den handlar, som så många sånger, om ett gammalt förhållande jag haft. Livet är fantastiskt och man kan välja att lära sig av ”alla saker som man gör” (som f.ö. också är en låt på denna skivan från år 2000) och jag har lärt mig att en vältränad kropp är en biverkning av hälsosamt leverne!

CRED!

  1. Sång: Niklas Isfeldt
  2. Gitarr: Christer Myrman
  3. Resten av instrumenten: Orris

se-mig-naken

Jag vet, jag gillade dig, men jag nog var aldrig rätt för dig

för så fort jag inte var bredvid så fann du nån annan att ligga med

Men du kom alltid tillbax och körde tills jag var slak

Du pustade ut och sa: ”-Hur kan du alltid va så bra?”

Du vill inte va min vän, du är bara kåt

Jag vill inte se dig igen, som jag såg dig igår

Du vill

Bara

Se mig naken igen

Jag ställde alltid upp för dig, jag trodde t.o.m. du var min tjej

Men när det inte var vi två var du glad att den inte var en tvål

Du matade mig med lögner, jag kände mig som en dummer

Du sa:

”-Jag kommer alltid hem till dig för du får mig att känna mig som en tjej”

Du vill inte va min vän, du är bara kåt

Jag vill inte se dig igen, som jag såg dig igår

Du vill

Se mig naken igen

”Jag vill att du skall minnas, allting som du gjort, för du skall alltid finnas i dessa fåror du har gjort”

//Du gav dig av

DU GAV DIG AV (1992)

Vi backar till 1992 och rockbandstävlingen ”ROCKSLAGET” där Just as Priest gjorde så starkt intryck några år senare. Till historien hör att 1990 så vann ”Road Ratt” (som bestod bl.a. av Christer & Alban från ICEWIND som några år innan delat upp sig i två konstellationer där Road Ratt var den ena och Arvingarna var den andra) För att förstärka Partilles närvaro så vann Concrete Stuff (Senare B-Thong) året efter och då 1992-års tävling skulle gå av stapeln så skapade Orris & Harry Tenderless T, där T stod för ”translation” – skoningslös översättning, alltså.

Harry och jag hade träffats inom judon flera år tidigare och nu spelat in lite låtar på skoj, men nu skulle vi gå LIVE!

Tanken var att bandet skulle bestå av:

  • Sång: Stefan Lasson
  • Gitarr: Harry Granroth
  • Bas: Mikael Olausson
  • Keyboards: Robert Berndtsson
  • Trummor: Tony Pålsson

Den grandiosa tanken att ta upp mitt trumspel föll snabbt då min lillebror Tony just fått epitetet världens bästa vita reggea-trummis, så vi beslutade för att inte kalla in Bas-Micke osso skulle jag ta basen istället. Sagt och gjort – vi ställde upp i Rockslaget med tre låtar; ”Du gav dig av”, ”Låt mig va” och ”Ge dig av” och gick inte vidare, trots förstärkningen på kompgitarr, blott 16-årige Johan Winqvist och den grymma kören med Camilla Brandt och Lisa Johansson.

När GP Aveny (Göteborgs-Postens ungdomsbilaga) kom ut veckan efter så var det JAG (utklädd i peruk och målade fluorescerade tattoos) som prydde omslaget, så jag tyckte vi vann ändå

Tack Sten Clase, för att du förevigade detta på film!

 

Jag undrar vad du tänker när du ligger för dig själv

och jag undrar om du märker att du brutit ner min själ?

Kan du minnas hur vi skratta’?

Kan du minnas all vår lek?

Men jag hann aldrig fatta att du döda’ vår kärlek

Jag önska’ jag fick en chans att visa dig

hur mycket du betyder för mig

Hur kan du lämna mig innan jag vill lämna dig?

Hur kan du bara gå din väg?

Hur kan du såra mig när jag aldrig sårat dig?

Jag ville ju bara va’ din vän

Åter kommer natten, kylan tränger på

På kinden rinner vatten, det måste va’ en tår

Ska jag försöka torka bort den?

Kan jag glömma allt vi haft?

”Ja, kan jag trolla bort den och alla löften vi har sagt?

Jag önska’ jag fick en chans att visa dig

hur mycket du betyder för mig

Hur kan du lämna mig innan jag vill lämna dig?

Hur kan du bara gå din väg?

Hur kan du såra mig när jag aldrig sårat dig?

Jag ville ju bara va’ din vän

Jag vill att du skall minnas allting som vi gjort

för du skall alltid finnas i dessa fåror du har gjort

Hur kan du lämna mig innan jag vill lämna dig?

Hur kan du bara gå din väg?

Hur kan du såra mig när jag aldrig sårat dig?

Jag ville ju bara va’ din vän

”Jag var så rädd för tjejer att ibland så önska’ jag att jag vore bög!”

//Allt jag drömt om

ALLT JAG DRÖMT OM (1999)

Våren 1999 flyttade jag till metropolen Vrena, strax utanför Nyköping. Jag fick hyra ett hus på l a n d e t och satt en kväll med Robbans ostämda gitarr, och min tillika ostämda röst och skrev ”Allt jag har drömt om”

Man kan ju kanske tycka det verkar konstigt att jag inte förrän häromveckan, alltså nu år 2022, lärt mig att det är OK att transponera låtar som inte passar röstläget. Denna låten (original i tonarten D-dur) var lite väl hög för mig, inte för att jag inte KAN framföra den i D, men det låter förjxvligt. Så jag började fundera på VEM som kunde tänka sig sjunga denna i nytolkningen och mindes en kille från Partille med en skitbra röst – jag frågade honom och han tackade ja. Tack Thomas!

CRED!

  1. Sång, kör, gitarrer och keyboards: Thomas Wenzel
  2. Resten av instrumenten: Orris

Jag var så rädd för ensamhet att i bland så önska’ jag att jag vore fler

Jag var så rädd för trängsel att ibland så önska’ jag att jag vore själv

Men så träffa’ jag dig och jag ändra mig

Jag var så rädd för natten att ibland så önska’ jag att det jämt vore dag

Jag var så rädd för ljuset att ibland så önska’ jag att jag slapp nästa dag

Men så träffa’ jag dig och jag ändra mig

Oh, för du lockar fram alla sidor jag har gömt

För du är allt jag har drömt om

Oh, för du plockar fram all den trygghet jag har sökt

För du är allt jag har drömt om

Jag var så rädd för döden att ibland så önska’ jag att jag aldrig blivit född

Jag var så rädd för livet att ibland så önska’ jag att jag vore död

Men så träffa’ jag dig och jag ändra mig

Jag var så rädd för värme att ibland så önska’ jag att jag vore snö

Jag var så rädd för tjejer att ibland så önska’ jag att jag vore bög

Men så träffa’ jag dig och jag ändra mig

Oh, för du lockar fram alla sidor jag har gömt

För du är allt jag har drömt om

Oh, för du plockar fram all den trygghet jag har sökt

För du är allt jag har drömt om

”Jag försökte gissa vad du drömde om”

//Kan inte glömma dig

KAN INTE GLÖMMA DIG (1990)

Att det redan gått över 30 år sedan ”Nothing compares to U” blev årets mest spelade låt är ju fascinerande i sig. Samma år (1990) kom även Niklas Strömsteds platta ”Om” (kort och effektiv titel). Jag brukar lyssna på det mesta av det svenska som släpps då jag själv skriver på svenska och vill på så sätt finna textrader som beskriver livet utan att bli ”dansbandsplatt”.

På ”Om” finns det en sång som heter ”Vart du än går” och den är i princip en rip-off från Richard Marx megahit från året innan, ”Right here waiting”. Jag tyckte att det var väl fräckt att stjäla på detta vis, notera att detta är långt innan en viss Hellström kom med stulna låtar på repertoaren. Så…jag skrev en minst ”lika” banal sång – utan stöld dock. Jag hade en jättefin tjej (då också, my lucky bastard) som fick bli motivet, men låten blev så platt att den fick ”ligga i lådan”

När jag väl började glimta på min dagbok så fann jag den och tänkte ”-tja, varför inte?” Här kommer då lektionen om transponeringen. Jag frågade FFW (fantastiska Freddie Wildén) om han kunde tänka sig sjunga, och han sa ja, men frågade om han fick transponera. Det fick han och efter samarbete med ”sin” gitarrist Jonas så blev det, i mina öron, magi! Så…tack Niklas Strömstedt!

CRED!

  1. Sång, körer: Freddie Wildén
  2. Gitarrer, arrangemang och produktion: Jonas Boström
  3. Resten av instrumenten: Orris (tror jag, du får rätta mig Jonas om du spelat fler)

När solen just gått upp och jag öppnar mina ögon

så minns jag hur det kändes när du var hos mig

Jag brukade titta på dig när du sov här bredvid mig

och jag försökte gissa vad du drömde om

Oh, du var så fin, jag kan aldrig glömma dig

När våren kom till stan så tog vi varann i hand

och vandra’ genom stadens alla parker

Jag minns hur solen lyste upp alla färger i ditt ansikte

då var du den vackraste på våran jord

Ja, du var så söt, jag kan inte glömma dig

Kan du förstå hur det kunde gå så när vi älskade varann?

Va kan jag göra, jag vill inte störa

Jag vill bara ha tillbaka det som försvann

Jag minns hur vi tog bilen och parkerade nere vid sjön

och älskade i baksätet hela natten

Jag minns din varma kropp och jag minns dina mjuka läppar

som jag så många gånger kysst god natt

Oh, var är du nu, jag kan inte glömma dig

Tiden går vidare, jag måste finna nya vägar

Ja, jag måste ta mig fram på egen hand

Men minnet som jag bär det är minnet av en vän

som jag ska bära så nära mitt hjärta

Oh, du var så fin, jag kan inte glömma dig

Kan du förstå hur det kunde gå så när vi älskade varann?

Va kan jag göra, jag vill inte störa

Jag vill bara ha tillbaka det som försvann

”Hemma i din stad är vädret alltid bra”

//Kom tebax

KOM TEBAX (1990)

Hur många av er har cyklat runt Gotland på en sommarsemester? Hur många är ni som knappt fått en droppe regn under de dagar, de veckor ni vistats på denna gudomliga ö? Sommaren 1990 så cyklade jag Gotland runt på 4 dagar och upplevde mycket mer än jag kan nämna här. Efter dessa dagar inkvarterade vi oss i Bro, utanför Visby, hos min nyfunne vän Mikael Eriksson. Där bodde, och svettades, vi resterande dagar på en helt underbar semester.

Sista morgonen (oj, det låter ju som Niklas Strömstedt igen) så skulle vi med den tidiga båten mot Nynäshamn för att sedan ta tåget till Göteborg och cykla hem till Partille igen. Denna, sista morgonen på semestern, så regnade det. Vi cyklade från Bro kl: 05:00 för att hinna med båten och jag skrev denna låten på cykeln.

Min första idé var att låta mina underbara, nyfunna, gotländska vänner sjunga in denna, då det är JAG som är ”vädrets bästa vän” eftersom detta var tredje året jag var nere på ”Öjn” och inte sett en tillstymmelse till regn. Kunde det ens regna på Gotland?

CRED!

  1. Sång, körer: Victor Chamorro
  2. Gitarrer: Christer Myrman
  3. Resten av instrumenten: Orris

Den tiden som gått en massa sol jag fått

men nu har du gått och allt är åter grått

Men jag kan ej förstå hur du kunde gå

när allt var så bra så sa du ”hej då”

Kom tebax, kom tebax, kom med solen igen

Jag vet att du är vädrets bästa vän

Kom tebax, kom tebax, ta med värmen min vän

sen kan du återvända hem igen

Du var min vän, jag kommer ihåg dig än

kan inte glömma dig, fast det är länge sen

Solen den sken på alla brunbrända ben

men sen du sluta’ hälsa på har himlen gråtit blod

Kom tebax, kom tebax, kom med solen igen

Jag vet att du är vädrets bästa vän

Kom tebax, kom tebax, ta med värmen min vän

sen kan du återvända hem igen

Hemma i din stad är vädret alltid bra

därför kommer jag och hämtar dig en dag

”Jag vill inte lära känna henne mer, för just nu är hon perfekt”

//Någon som hon

NÅGON SOM HON (2000)

Var försiktig med det du önskar, en vacker dag kanske drömmarna slår in

Jag, Mika och Jonas hade just avtackat vår gamle VD Björn Jönsson med en glad sång på uteserveringen av Peterssons Krog på Kärringön. Med mig hade jag Robert Berndtssons ostämda gitarr. Efter firande tog vi oss till Nösunds värdshus där jag sprang på legenden Robert Broberg. Som den blyga och tillbakadragna killen jag är så slog jag mig i slang med honom och vi hade en riktigt trevlig pratstund. När jag ville låta han vara i fred så frågade jag om jag inte kunde få hans autograf. Självklart så han och jag rusade ut till bilen och hämtade gitarren. Han signerade den med ”Robert B” så jag fick ringa Robban, som ägde gitarren, och säga att det stod Robert B på hans gitarr numera. Sen tog jag gitarren och sa till Broberg att det är lustigt att just han signerade denna gitarren, för den kunde också bara 3 ackord. Han såg lite förnärmad ut och sa: ”-Jag kan fler ackord än 3, spela en av mina låtar!”

Så där stod jag mitt i restaurangen med en ostämd gitarr med Robert Brobergs autograf tvärsöver, min ostämda röst och framförde ”Jag måste hejda mig”. Robert Broberg skrattade och sa: ”-Ja, den ja, den är bara tre ackord!”

Det var strax efter denna episod som HON dök upp. Den snygga tjejen på kontoret. Hon frågade om jag skrev mycket låtar, och även om jag kanske inte då, år 2000, hade nått 400 än så hade jag ju säkert en bit över 300 inspelade, så jag sa JA. ”-Kan du skriva en till mig?” ”-Tja…”, sa jag, ”…vad vill du ha?” ”-En glad ballad” sa hon och jag frågade om hon ville att jag skulle sjunga hennes namn, men där gick tydligen gränsen. I bilen hem skrev jag denna och skickade till henne en inspelning med den numera legendariska gitarren, och tillika ostämda sångrösten, inspelad rätt in i datorn. Om jag vetat då att hennes gamla kille är den mycket duktige sångaren Johan Fajlberg (Jaded Heart) så hade jag troligtvis tvekat en hel del innan jag tryckte på ”skicka”

Hur historien slutade? Tja, vi gifte oss 2002 och fick en dotter i november samma år, så jag tänker alltid en extra gång innan jag vågar önska igen.

CRED!

  1. Sång, körer: Victor Chamorro
  2. Gitarr, kör: Orris

Hon svarar i sin telefon varje dag

hon skrattar mjukt då hon säger god dag

hon är vacker, ja, hon är inte så dum

Hon säger att hon springer i skogen ibland

att rockmusik sätter själen i brand

hon klär i läder, nej, hon är inte alls dum

Och när hon kommer sommarklädd till festen

är det lätt att man glömmer resten

av allt det andra fina som finns att se

Någon som hon är mitt ideal för en kvinna

Någon som hon kan jag sitta och se på i flera timmar

Någon som hon är nog det jag försöker att finna

men ska jag hinna?

Är det en längtan man ser i hennes blick?

Är det en saknad efter nåt hon aldrig fick?

Är hon nöjd eller spelar hon ett spel?

Det är inte alltid lätt att få det man vill nå

allt man söker och försöker att få

man få nog nöja sig med att se på

Och när hon kommer sommarklädd till festen

är det lätt att man glömmer resten

av allt det andra vackra som finns att se

Någon som hon skulle jag kunna utse till gudinna

Någon som hon får mig så andfådd att jag kan svimma

Någon som hon är nog det jag försöker att finna

men skall jag hinna?

Jag vill inte lära känna henne mer

för just nu så är hon perfekt

Och när hon sitter arbetsklädd vid bordet

vill jag säga dessa orden

som jag just har sagt

”Då kan du väl tänka mig mig? Jag, som ville följa med dig?”

//Alla saker som man gör

ALLA SAKER SOM MAN GÖR (2000)

Jag har reflekterarat en hel del i mitt liv. Reflekterat mitt liv. Vem är jag? Varför är jag som jag är? Hur blev jag sådan här? Det var som om min vilsna tonåring aldrig ville släppa greppet och bli stor, bli vuxen med allt vad det nu innebär. En vilsenhet jag tror många unga idag blandar ihop med ”psykisk ohälsa”. Jag mådde inte heller bra, alltid. Vem gör det? Jag hade (läs: har) också mina spöken på kammaren och den dagen jag fick reda på att det fanns både dokumentation över dessa tankar, och lösningar på det hela, så tog jag chansen.

Tänk att en enda bok kan göra sådan skillnad. Det är klart att läraren dyker upp när studenten är redo men hur blir man redo för det okända? Jag önskar att alla får chansen att finna sig själv, hur läskigt det än är. Notera att man kan inte bli kränkt, man väljer att bli kränkt. Man gör alltid val. Väljer man att inte välja, så har man också valt. Man blir inte sårad, man väljer att bli sårad. Om någon gör dig illa så räcker det att förstå att den personen inte kommit längre och sedan får man släppa det och gå vidare.

Oj, nu blev jag kanske lite väl djup i denna annars så glättiga text om anekdoter ur min dagbok. Men jag kände att jag behövde bara förklara mig. Dels för att jag vet att jag själv sårat människor längs vägen. Kanske allra mest genom det jag beskriver i denna sång – genom att alltid vara inom min trygghetszon. Hur många gånger var jag inte ”upp över mina öron” förälskad och bröt upp för att jag ”måste gå vidare”. Vart? Herre GUD! Vart skulle jag gå? Jag hade ju allt där, framför mig. Om jag inte sårade dem då så vet jag att några tyvärr hade sämre tur än att vara ihop med mig senare, och det är kanske de taggarna som känns mest. Dels för att säga Förlåt!! Förlåt till alla er som jag sårat, men jag hade inte kommit längre.

När jag skrev ”Alla saker….” så var det egentligen ett första steg i min egen rannsakan. (ursäkta, igen, om detta blir lite djupt) Vad vad det som jag ”gick vidare” till? Jo, tillbaks till där jag var säker, där jag kunde hålla kontrollen över situationen och där jag var säker på att inte såras. För jag var så rädd, så rädd för att såras. Hur det skulle kännas visste jag knappt för att jag hade inte blivit sårad, och jag tror inte heller jag ens idag hade vetat om hur det känns, om jag skött mina kort rätt. Jag vågade inte ”komma närmare”, ville inte (läs: vågade inte) flytta ihop (även om jag senare tänjde på gränserna lite). Jag ville gå vidare och….göra det jag kunde. Snacka, snacka och snacka. Det blev picknick -> bio -> nicknick och…katastrof! Även om kanske inte uppbrotten i sig var kaotiska, ibland blev det lätt, så var det KRIG inom mig. JAG, som jag inte hittat än, ville ju inte gå, men HAN (EGOT) han visste bättre och gick. Sedan pågick en kamp inom mig där jag la till charmen och kom tillbaks…för ett tag…för att sedan ”gå vidare igen”. Puh! Jag är ledsen att jag drar in er i detta men nu vet ni, som drabbats, om varför jag var (är?) helt knäpp.

Så ”Alla saker….” fick handla om vad jag ville säga till mig själv när jag gick. Och idag, 2022, 22 år senare så inser jag att det JAG jag funnit finns det någon som står ut med. Inte bara JAG, själv, utan även min fru tydligen. Jag är så lyckligt lottad, tack!

CRED!

  1. Sång, körer: Sofia Winström
  2. Kör: Jari Koskenniska
  3. Gitarrer: Harry Granroth
  4. Piano: Orris
  5. Bas: Orris
  6. Trummor: Orris

Hörde du tänkte gå utan att säga adjö

det känns som att födas samtidigt som att dö

Vart ska du ta vägen? Vart ska du gå?

Vart ska du ta vägen? Varför ska du smyga?

Jag hann aldrig förstå att du ville förnya

Nu står vi här, vi ska bara säga farväl

Snälla, får jag fråga, får jag följa med?

Alla saker som du har gjort med mig

Alla saker som jag har gjort med dig

ska vi göra dem om igen?

Alla fina saker som du sagt

Alla fina saker som jag sagt

Alla dessa saker som man gör om och om igen

Är det att förnya sig? Är det därför som du vill gå?

Kan du inte förstå att vardagen snart blir grå?

Då kan du väl tänka på mig?

Jag, som ville följa med dig!

Alla saker som du har gjort med mig

Alla saker som jag har gjort med dig

ska vi göra dem om igen?

Alla fina saker som du sagt

Alla fina saker som jag sagt

Alla dessa saker som man gör om och om igen

-Jerry, du skriver ju många sånger, skriv en till min blivande fru!

//Robert Camara

ÄVEN DITT HJÄRTA (2004)

Samtalet kom och jag blev så hedrad. Jag och Robert Camara hade träffats på en judotävling, och ni vet själva, vissa människor klickar man med direkt. Han ställde frågan om att skriva en sång till hans blivande fru Lisa, som jag aldrig hade träffat. Jag förklarade att jag sällan har svårt att skriva något men att jag då måste känna personen eller få mer än ”jag skall fria”.

Jag uppmuntrade Robert att själv skriva en text om sin blivande bättre hälft och sa att han sedan skulle smyga en helg och komma upp och sjunga. Sagt och gjort, det kom en text, jag justerade lite för att få verser och en refräng av den ”dikt” Robert fått ihop. Jag skrev musiken och Robert kom och sjung. Med sig hade han Annamia Fast, som deltagit i ”Sikta mot stjärnorna” som Neneh Cherry 1997 (1:04:10 in i Programmet) som var med och körade.

Sedan tog det mig c:a 40 timmar (!)) att stämma Robert. Jag var lika grön på det, då, nya verktyget ”Melodyne” som Robert var på att sjunga. Detta trots att han fått sånglektioner av en annan vän, Johan Lunds, mamma. Resultatet gav Robert lite av en hybris och han ville plötsligt framföra sången ”LIVE” men både jag och Johan avrådde honom detta. Det fick bli playback! Succén var given och de är fortfarande gifta!

Att sedan Johan fick sångfilerna och gjorde denna dansanta version är jag också tacksam över. Men ni kommer säkert också ställa er den härliga fråga som Annamia frågade Robban under sångsession:

”-Robert, älskar inte du Lisa?”

”-Jo…”

”-Varför hör vi inte det då?”

CRED!

  1. Sång: Robert Camara
  2. Kör: Annamia Fast
  3. Arr & Keyboards: Johan Lund

Snygga och ego det är brudars gebit

inte många bryr sig om en mans hårda slit

Man gör vad man kan men inget duger

Man blir trött på allt som bara suger och man tar farväl

De är så fina och sockersöta

med ett ego fullt av prima röta

Hur skall man veta detta

när det första man blir blind på är sitt hjärta

och man fumlar i smärtan?

Jag letade tills jag blev tjugofem

då, äntligen, hittade mitt hjärta hem

att bli älskad av dig är det bästa för mig

Åren, de går, men känslan består

Du hjälpte mig slicka mina sår

att bli älskad av dig är det bästa för mig

Jag älskar dig mer än du förstår

Ja, jag älskar dig mer än du förstår

Av vem blev jag lurad då jag hittade nån

som visade sig vara fel, gång på gång?

Hur ska jag hitta nån som passar?

Om jag finner nån som bara tassar, blir det enklare då?

Vad kan man finna i denna stora värld

som styrs av denna löjliga, labila flärd?

Jo, då stod där en kvinna som jag önskat att finna

i denna värld!

Jag letade tills jag blev tjugofem

då, äntligen, hittade mitt hjärta hem

att bli älskad av dig är det bästa för mig

Åren, de går, men känslan består

Du hjälpte mig slicka mina sår

att bli älskad av dig är det bästa för mig

Jag älskar dig mer än du förstår

Ja, jag älskar dig mer än du förstår

Man kan träffas genom goda vänner

på en enkel fest som ändrar allt vad man känner

Nu har jag letat klart, det är det jag vill ha

och det gör mig glad!

Alla känslor som du kunde väcka

kan varken skum eller vatten släcka

Nu fyller du tjugofem och jag hoppas även ditt hjärta

har hittat hem

Jag letade tills jag blev tjugofem

då, äntligen, hittade mitt hjärta hem

att bli älskad av dig är det bästa för mig

Åren, de går, men känslan består

Du hjälpte mig slicka mina sår

att bli älskad av dig är det bästa för mig

Jag älskar dig mer än du förstår

Ja, jag älskar dig mer än du förstår

Ja, kära vänner, och ni andra som läst ända hit, tack! Som ni förstår så är varje sådan här glimt i sin dagbok ganska omtumlande. Det är mycket minnen som kommer till liv, som legat någonstans och slumrat och som plötsligt blir hela levande, helt närvarande. Trots att jag mycket väl är medveten om att det jag minns kan vara fel, kan vara modifierat av min egna hjärna och egna tankegångar men detta är så jag minns det. Ni som är nämnda, jag behöver ju tänka på GDPR, vill ni så raderar jag bort era namn, men ni kan inte radera er ur mitt minne, bara så ni vet.

Tack till er alla som, både, bidragit till dessa alster, och, som att förgyllt mitt liv. Ni vet, jag hade inte varit den jag är om jag inte varit den jag var.

//ORRIS 2022-05-04