En gång var vi vi

Vi växte ihop på samma ort så många saker som vi gjort

Mina minnen lever sött men resten av mig är trött

När jag nu sakta tar mig fram folk sträcker mig en hand

Men dom fattar ingenting av det som en gång var vi

Folk säger vart jag skall gå att ljuset alltid är på

men dom fattar ingenting av det som en gång var vi

Jag såg dina ögon innan du gick, dom såg rakt igenom min själ

Blicken bad mig att stå ut, jag vet, men allt tog slut

Jag vaknar, Jag gråter

Försöker skaka av förvirringen som växer

för ingen kom nånsin så nära mig…som du

men folk fattar ingenting av det som en gång var vi

När jag står här i ditt damm och vinden viskar ditt namn

Då vet jag att jag inte nånsin läker, den tomhet som jag känner

Folk säger vart jag skall gå att ljuset alltid är på

men dom fattar ingenting av det som en gång var vi

Folk säger vart jag skall gå att ljuset alltid är på

men dom fattar ingenting av det som en gång var vi

Lämna ett svar